Tiingelinn – Linn Andersson

Hej finisar!

En tjej full av hormoner som försöker varva ner här. Ibland är allt bara så jobbigt! Har fullt med mejl att svara på, har en manus att öva på, ett stökigt rum och blir bara så sjukt stressad.

Har varit så slut hela dagen. Legat och sovit flera timmar på dagen trots att jag sov till halv 12.

Är så sjukt jobbigt att alla är så himla oförstående! Hos barnmorskan så säger de liksom att jag är ovanligt pigg och orkar mycket och blablabla men ingen annan verkar fatta att jag måste vila, att det är farligt att stressa, att mitt humör kan svaja. Är så jobbigt när man inte räcker till.

Imorgon fyller den mest perfekta förstående underbaraste människan år. Vill verkligen inget annat på hela jorden än att vara hemma hos honom. Hade det varit en vanlig skolvecka så vet jag inte då kanske jag hade åkt dit ändå. Är så jobbigt att jag ska vara så perfekt hela tiden. Alla andra är ju låssas sjuka titt som tätt ( inte alla såklart men många här i världen) och varför skulle inte jag kunna det en gång liksom.. men i alla fall så skulle jag aldrig ens tänka tanken då vi har vår musikteater nu.

Skulle svika hela estet liksom och nej det skulle jag aldrig göra plus att jag vill ju detta så mycket själv. Har bara ångest över att inte räcka till. Att jag ska svimma som förra året, att mitt humör ska svaja, att jag ska må illa, vara trött, ha för hög press på mig själv och så vidare. Ingenting får gå ut över min lilla bebis liksom, ingenting är värt det.

Känner mig så sjukt misslyckad när jag inte lever upp och klarar det jag vill. Som förra året när alla klarade teatern galant men jag ska svimma typ 2 eller 3 gånger. Hur kommer det bli nu liksom med en bebis på det hela?

Är så sjukt trött på vårar jävla distansförhållande. Varje gång jag är med Marcus så är han så himla fin, han verkligen ställer upp, fixar allt jag behöver, bryr sig och ser till att jag mår bra. Är så hemskt att han inte är här, han kan liksom inte se varje dag hur min lilla platta mage börjar få en liten bula och så vidare. Imorgon blir han 19 år! Min skatt, mitt allt.

Vet att vi snart kommer bo tillsammans och så men allt känns så långt borta. Nu ska jag prata med honom några minuter och sedan sova för att kunna prestera på topp imorgon!

Puss och kram!