Tiingelinn – Linn Andersson

Hej finisar!

Jag vill ta upp en sak med er. Detta är inte för att producera, förminska någon annan eller på något sätt tycka synd om mig själv och få er att skriva ” Men Linn du är as snygg ” eller liknande. Skriver inte detta för uppmärksamhet eller bekräftelse utan för att jag vill vara ärlig och få berätta detta för er!

Jag har ett sjukt komplex över min kropp! Som ni redan vet så blev jag retad väldigt mycket som yngre över att jag var smal osv och faktum är att det sitter kvar än idag.

Det händer mig så ofta att folk skriver att de önskar att de hade min kropp, att jag är så snygg som är så smal, och ofta kommentarer som ” Med den kroppen hade jag med lagt ut bikini bilder” osv osv.

Min kropp går under idealet. Jag har en smal och liten kropp så därför ser folk det som fint och perfekt, men faktum är att jag inte alls känner så! Fint och perfekt har ingeting med smalhet att göra, Vi alla har helt perfekta kroppar oavsett omkrets. Jag har det lättare att bli accepterad i samhället än en person som är större. Detta är så galet fel men tyvärr är det ju sant.

Men grejen är att jag själv är inte nöjd med min kropp. Jag har verkligen sjuka komplex. Därför blir det så galet konstigt när folk liksom påpekar att ” Klart du vill visa upp din kropp som ser ut sådär ” osv osv… Eller dem galningarna som påstår att jag bidrar till kroppshets.

Det tar emot för mig att lägga upp bilder på min kropp, men jag vill verkligen pusha andra till att känna sig fina och det lyster faktiskt mig själv med. Jag har ett galet komplex över mina bröst. När jag har varit i relationer har jag inte ens velat att min partner ska se mina bröst för jag tycker dem är så fula, har sovit med bh osv.

Jag har verkligen tänkt tanken att spara ihop och opponera dem. Men samtidigt så vill jag lära mig att acceptera mina bröst som dem är. Jag ser verkligen inga fel med att operera brösten eller något anana över huvud taget. Men jag tänker typ ” Hur ska jag få Tindra att tycka att hon är fin och inte ska ändra något om jag själv gör det” Så himla svåra frågor och beslut att fatta.

Mina komplex har dock blivit mindre och jag accepterar min kropp mer och mer. Innan jag var gravid så hatade jag min smala kropp. Efter graviditeten fick jag lite höfter och är inte lika smal så revbenen syns lika mycket osv.  Men det är fortfarande jobbigt. Som på bilden här.. Jag har en kjol som är storlek 152 ( 14 år) och är 21 år och den är sjukt mycket för stor. Storlek 34 på tex Hm är för stort på tex kjolar, vad gör man då? Det är kjolen på bilden och jag drunknar i den…

Saker jag inte har komplex över är mitt ärr från mitt kejsarsnitt , jag är så galet stolt över att jag fött och burit ett barn så jag älskar det Det det verkligen som en tatuering. Samma med mina bristningar på höfterna, jag älskar dem, tack vare dem blev höfterna större och allt detta pga att jag burit ett barn i min kropp vilket är så fantastiskt och magiskt

På samma sätt ska jag försöka lära mig att älska mina bröst, Dem var stora innan graviditeten, dem blev ännu större under graviditeten, gigantiska när jag ammade och jättemycket mindre än ursprunget nu. Men… jag har ammat min dotter i 8 månader! Hur magiskt och fantastiskt är inte det? Bröstens enda funktion är att amma barn, det är de till för och det har jag gjort med mina liksom.

Jag försöker se det fina med min kropp men jag har galna komplex.

Jag hopas ändå mitt tankesätt kan få er att med acceptera era bristningar, ärr, osv osv. Det fina med oss människor är ju att vi ser olika ut ju!  Det är inte lätt att älska sin kropp men jag tänker kämpa för att lära mig att göra det och det ska ni med göra!

Puss och kram !