Tiingelinn – Linn Andersson

Hej finisar!

Eftersom att mer än hälften av alla frågor i mina frågestunder handlar om kärlek, eventuell framtida relation osv så tänkte jag att jag kör ett eget blogginlägg om det. Känns som jag redan gjorde det för några veckor sedan men kan försöka förklara lite mer invecklat här för er som är intresserade vilket verkar vara många, haha.

Först och främst tror jag på att den bästa tiden att hitta kärleken är när det är som mins timing. Om man går in med en inställning att ” Nu ska jag leta efter en pojkvän” blir man nog lätt desperat och ” kär i kärleken” tror jag. Men om man däremot träffar någon när man som minst anar det eller när man inte borde, och ändå blir kär, då är det verkligen äkta tror jag.

Jag är extremt extremt kräsen nu när det kommer till kärlek och en relation. Kommer liksom inte nöja mig eller vad man säger. Nästa person jag inleder ett förhållande med ska vara en person som tar mig och mina barn för exakt de individer vi är. Det ska vara en MAN som är villig att flytta ihop med en mamma med två små tjejer. Som vill åka på barnsemestrar, för jag älskar att vara med mina barn. Som vill laga middag tillsammans, äta frukost hela familjen, tända lite ljus. Titta på en barnfilm och äta popcorn för att sedan se en film tillsammans när barnen somnat, om man orkar och inte däckar o soffan, haha. Så rolig är jag. Verkligen familjeliv jag vill leva.

Sedan att det såklart är mysigt att göra saker utan barnen ibland men det är också ibland som sagt, och då verkligen uppskatta den tiden tillsammans.

Vill ha en kille som avlastar mig, ser barnen som sina bonusar och vill vara med dem och inte bara ” fjäskar” för mig. Som kan ge mig sovmorgon ibland, hjälpa till med allt från lämna på förskolan som mata Juvelia osv. För att komma till nästa punkt , vilja skaffa fler barn ihop. Då är det viktigt att det inte görs skillnad på mina fina tjejer. Funkar inte att han bara skulle ” Hjälpa till med sitt barn”. Är man en familj är man en familj oavsett blodsband och man kan aldrig ge ett barn för mycket kärlek. Tjejerna kommer alltid ha sin pappor men när de är hos mig är VI en familj.

Det är så viktigt att man har tid och vill lägga sin tid på att bli ett ”VI” framför ” Jag och du”. Någon som har tid för att ge mig och tjejerna, det vi kommer ge honom. Jag vill helst träffa en kille utan barn för jag vill ha massor med egna, haha. Just för att om han har barn så blir det kanske mycket då jag själv gärna vill vara gravid och föda två barn till, så är bara av den anledningen. Annars älskar jag ju barn.  Men känns ibland som en kille utan barn inte kommer förstå hur det är att leva i en familj. Självklart måste man ha egna intressen, träffa vänner, göra saker ensam osv. Men det är ju det som kallas ” Egentid” och föräldrar, ni vet ju hur värdefull egentiden är. Tror inte personer utan barn förstår det. Det handlar om några timmar på kvällen när barnen sover. Sen i en relation är det lättare såklart för då kan ju den ena ta barnen så den andra kan åka iväg osv. Men egentid kan ju vara att handla ihop med en tjejkompis i mitt fall, haha. Inte så jättekräsen med egentid, bara man får det båda två, det är verkligen SÅ viktigt.

Men helt ärligt vill jag ha en man som alltid vill vara med mig och familjen, med små undantag. Som liksom inte blir mättad på oss. Att längta efter en myskväll med mig, att se fram emot semester ihop, att verkligen trivas med oss 24/7 och känna sig lycklig. Och att sedan kunna umgås med vänner ihop med sin partner på klassiska ” par middagar” som är mycket roligare än det låter, haha. Man vill ju ha någon som vill vakna vid ens sida varje dag. Gillar man att vara mycket ensam är man inget för mig. Jag är så sällskaplig av mig.

Sedan är jag nog en lite krävande och svår person kanske. Eller nej skulle inte säga det, skulle mer säga att jag vill ge så så så mycket i en relation, hela mig liksom, och då förväntar jag mig lika mycket tillbaka för att inte bli besviken. Tycker inte man ska nöja sig.

Sedan tror jag, känns det rät så vet man. Hålla på att fega och hålla tillbaka är inte min grej. För att kunna bli riktigt riktigt kär tror ja man måste våga vara sårbar och våga visa säga och uttrycka vad man vill och känner. Vill verkligen ha den intensiva galna kärleken i början när man inte klarar av att vara utan varandra knappt, flyger på varandra så fort man ses. Kramas och pussas och gosar och bara njuter av varandras närhet.

Sedan trygghet. Det är något jag insett är så, så viktigt. Typ känna sig lugn och trygg, känna tilllit. Kunna somna i någons famn och känna sig tryggast i världen. Detta är något som kan ta tid såklart.

I min partners ögon vill jag känna mig som den bästa, vackraste, snyggaste, sexigaste, snällaste, finaste, människan på jorden. Vill verkligen känna så. Inte att jag duger, måste ändra något eller något sånt, bara som att man är den enda i personens ögon. Känner man så kommer man inte känna svartsjuka.

Vill ha en man som verkligen ÄLSKAR mig, är stolt över mig, vill hålla min hand på stan, pussas offentligt, dela men bild ihop på sociala medier, berätta om mig för sin familj och vänner. Verkligen känna wow vilken tjej, precis som jag vill och skulle känna och göra om honom.

Sedan typ överraska varandra med presenter / middag/ städat hemmet / eller små små saker som att ha köpt en choklad/ jordgubbar/ dricka sin partner gillar. Eller att väckas till frukost på sängen.

När jag känner att det är rätt finns ingen annan i mina ögon. Jag blir sån som vill skrika ut till hela världen att jag har hittat världens bästa kille, skicka bilder på han till alla vänner, berätta om honom till alla jag känner, ja men ni fattar. Helst lägga ut på Instagram hahaha. Dock vill jag ta det lite mer lugnt nu. Men vill ändå känna den känslan.

Visar man inte tillräckligt tillbaka så stannar det av för mig.

Som person är nog bästa egenskaperna:

Lugn
Sansad
Busig
Glad
Omtänksam
Gosig och fysiskt av sig, älskar pussar och kramar o gos om det så är 1:a veckan eller 10 året.

Samtidigt som jag vill ha det vanligt familjelivet vill jag ha dedär lilla extra, tända lite ljus, ta ett bad ihop, kittla varandra, om man står och lagar mat, komma och kramas bakifrån, prata om allt och inget, dedär lilla extra man inte riktigt kan förklara.

Långt flummigt inlägg, jag hoppas att ni förstår vad jag menar. nu har jag försökt att beskriva mer på djupet och inte typ bara ” Ha koll på sin ekonomi, ha ett tilltalande utseende osv osv” utan verkligen djupare tankar.

Lite söta bilder på barnen!

Puss och kram på er!