Tiingelinn – Linn Andersson

Min berättelse nummer fyra

Hej på er!

Som vissa av er vet så har jag känt ett behov av att göra viktiga saker med man sociala medier och en av de sakerna är nu mina nya blogginlägg ” Min berättelse” dessa berättelser är berättelser från kvinnor som skickar in och är helt anonyma. Namnen i dessa kommer vara utbytta och involveras barn kan även kön/ ålder vara lite korrigerad. MEN det är sanna berättelser. 

Jag hoppas med detta att fler där ute som lever i destruktiva förhållanden kan få ett uppvaknande och inse att ord e känner igen sig är det dags att lämna. Alla människor förtjänar det bästa. När man är i det kan man bli helt förblindad och inte inse själv hur illa man har det. 

Dessutom vill jag göra er hörda tjejer! 

Vill DU skicka in gör du det till min mejl linn.a@live.se ( skriv min berättelse i rubriken)

Semestern som slutade i psykisk och fysisk misshandel 
Jag träffade Gustav en sommar i Stockholm och allt var fantastiskt! Han tog med mig ut på restaurang, bio mm och jag var såå lycklig och kär! Han lyssnade alltid på mig, ställde alltid upp och fick mig känna mig så trygg och älskad. Mina föräldrar tyckte dock inte om honom och jag förstod verkligen inte varför…. De sa undanglidande att han var nonchalant mot mig, kom sent när han skulle hämta mig osv (jag bodde hemma då) De kunde inte förklara varför men de ogillade honom vilket var fullständigt obegripligt för mig.
Efter ca 6 månader skulle vi åka utomlands för första gången tillsammans och jag var såå lycklig! Det märkliga var att redan på planet ner till Maldiverna blev han plötsligt helt förändrad… Han blev kall och hånfull mot mig. Jag kunde först inte tro det, trodde att han skojade men han var helt allvarlig. Vi hade köpt en påse godis att dela på planet men han sa att han äter först så spar han hälften till mig. Jag fick alltså inte äta ur påsen samtidigt som honom. När det var väldigt lite kvar i påsen o jag frågade om jag kunde få lite snart kastade han påsen i ansiktet på mig och sa att ”jaja men ta resten!!” Jag blev helt förbluffad och fick tårar i ögonen och råkade då välta ut min cola, då utbrister han ”Men för helvete Moa har du lämnat hjärnan hemma??”
Flygresan blev lång och jag blev mer och mer illa tillmodds. När vi påbörjade landningen gick flygvärdinnan runt och delade ut varma servetter och när hon närmar sig oss upptäckte jag att Gustav sov…. Jag visste inte om jag skulle våga väcka honom men flygvärdinnan stod liksom o väntade på att jag skulle säga till honom så jag puffade lätt honom på armen varpå han vaknar och slår mig jätte hårt på armen och säger ”TYCKER DU DET DÄR VAR OKEJ” varpå jag börjar gråta och flygvärdinnan ser chockad ut.
Väl på plats så tyckte Gustav att vi fått den sämsta bungalowen som låg längst bort från den lilla butiken som fanns (detta var alltså på en liten ö med endast en butik och restaurang) Han tvingar mig att förklara för reseledaren att jag ”hade ett trasigt knä” så vi fick den närmaste bungalowen istället. Jag sa att jag inte ville det för då skulle jag inte kunna ta dykutbildningen och vindsurfing certifikat där som jag tänkt. Gustav blir då rasande och jag tvingas skylla på mitt knä iallafall. Det Spelades wollyboll flitigt på stranden och alla som kunde skulle vara med, annars blev det någon för lite i laget. Gustav gjorde klart för mig att jag INTE skulle vara med och skämma ut mig så även där fick jag skylla på mitt knä. Jag var så otroligt ledsen o h chockad hela tiden då jag verkligen inte förstod vad som hände och varför han plötsligt blivit så otroligt elak.
En kväll frågade jag om jag fick låna solkräm av honom då min var slut, men det fick jag inte. Jag fick köpa egen, dagen efter tog jag lite av honom iallafall vilket han då upptäckte och blev fullständigt galen! Han skrek åt mig att jag var en bortskämd fet, ful ,äcklig snorunge (jag var 20 år och var 25) sen kastade han en stol mot mig som jag lyckades parera vilket fick honom ännu argare. Han får tag i mitt hår och slänger ner mig på sängen och skriker att jag ska ge fan i hans saker! Jag är så rädd att jag inte vågar gå tillbaka till bungalowen igen utan sitter ute vid stranden hela natten.
Vid ett annat tillfälle säger han till servitören att han vill ha extra mat på sin tallrik men sen när maten kommer råkar jag få tallriken varpå Gustav börjar skrika i hela restaurangen att den där feta kossan (jag) inte behöver något alls egentligen innan han lämnar restaurangen.
En av de Sista kvällarna var det fest runt en eldstad vid stranden och alla skulle grilla och dricka o ha trevligt (typ strandfest) Gustav säger åt mig att jag inte bör gå eftersom jag ändå bara skämmer ut mig så jag skulle stanna hemma med ”huvudvärk” vilket jag då gjorde. Efter 3 veckor med psykisk och fysisk misshandel åkte vi äntligen hem!
Jag bröt kontakten direkt när vi kom hem och jag sa till min mamma att allt hade vart kul och bra men att jag ville lämna Gustav iallafall, vilket hon tyckte var bra! Jag klarade aldrig att berätta vad som egentligen hände därborta och har än idag inte orkat berätta för henne. Detta hände 1994 och jag var 20 år gammal. Än idag är min självkänsla mycket dålig och jag känner mig ofta värdelös. Kan tillägga att det hände så otroligt mycket mer på dessa 3 veckor men jag kan inte skriva allt, kan bara säga att jag VARJE DAG fick höra hur ful, fet och dum i huvudet jag var. Efterbliven osv. Denna hemska semester har följt mig i livet fast jag idag vet att det inte var mitt fel. Hur någon som jag litade på och tyckte så mycket om kunde behandla mig så illa har satt djupa spår i mig. / Moa
Och till dig ”Moa”! Så starkt av dig att våga lätta på hjärtat via min blogg så många år senare. Hoppas du fått någon hjälp genom livet att bearbeta detta hemska missöde du varit med om. Tänker på dig!
Kram på er och ta hand om er!
Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Melissa

    Hej Linn! Jag har en berättelse som jag skulle vilja dela, i hopp om att hjälpa andra. Det handlar om en destruktiv relation som jag behövde lämna för att orka fortsätta, dock inget kärleksförhållande. Det ingår dock även i berättelsen hur denna person behandlade de han hade förhållande med. Men ja, är det relevant? Eller ligger fokus på kärleksförhållanden?

stats