Hej på er!
Som vissa av er vet så har jag känt ett behov av att göra viktiga saker med man sociala medier och en av de sakerna är nu mina nya blogginlägg ” Min berättelse” dessa berättelser är berättelser från kvinnor som skickar in och är helt anonyma. Namnen i dessa kommer vara utbytta och involveras barn kan även kön/ ålder vara lite korrigerad. MEN det är sanna berättelser.
Jag hoppas med detta att fler där ute som lever i destruktiva förhållanden kan få ett uppvaknande och inse att ord e känner igen sig är det dags att lämna. Alla människor förtjänar det bästa. När man är i det kan man bli helt förblindad och inte inse själv hur illa man har det.
Dessutom vill jag göra er hörda tjejer!
Vill DU skicka in gör du det till min mejl linn.a@live.se ( skriv min berättelse i rubriken)
Mannen med bubbellivet som förföljde
Jag var tillsammans med en man i nästan ett år som levde ett dubbelliv och samtidigt utsatte mig för psykisk misshandel. Jag visste att han hade ett barn sedan tidigare men hakade inte upp mig på det då jag var så pass kär i honom, enligt honom så var han inte tillsammans med mamman till hans barn och att de var endast vänner i och med uppfostran av deras gemensamma barn. Dumt nog trodde jag på honom.
Efter ett tag in i vårat förhållande märkte jag skumma saker och flera röda flaggor. Till exempel träffades vi aldrig hemma hos honom (förutom en gång), han såg alltid till att ses ute någonstans eller hemma hos mig. Han kunde ibland försvinna under ett par dagar och sedan ringa eller skriva som allt var normalt. Fick även höra från vänner att de hade sett honom med mamman till sitt barn ute på stan och att de gick hand i hand till gymmet tillsammans.
Jag var förkrossad och konfronterade honom flera gånger om allt som hände. Självklart hade han utvecklade ursäkter för allt och manipulerade mig så pass mycket att jag trodde på honom framför mina vänner.
Han anklagade mig för att vara otrogen minst en gång i månaden och sa att han till och med hade bevis på att jag hade legat med hans vänner vilket självklart inte stämmer. Jag kunde dessutom bevisa att det inte stämde. Men om jag ifrågasatte honom vred han det till att jag inte litade på honom och att det var mitt fel. Det var jag som förstörde allt.
Efter att ha varit blind under nästan ett helt år fick jag till slut reda på att han och mamman till hans barn fortfarande var tillsammans och till och med bodde tillsammans. Tydligen satt hon hemma och väntade på honom när han träffade mig, hans ursäkt var då att han jobbade sent.
När jag fick reda på detta hörde jag av mig till hans tjej och hon trodde inte på mig tyvärr, han har tydligen sagt till henne att jag är en galen tjej som han inte har rört och att jag följer efter honom, att han ska ha nekat mig och det har gjort mig galen. Han hade sina klor i henne också.
Han tvingade nästan mig att göra abort också. Ca 6 mån efter att vi blev tillsammans blev jag gravid då mina p-piller inte fungerade. Jag hade bestämt mig för att behålla barnet och berättade det för honom. Först sa han att det var okej men dagen efter dök han upp på mitt jobb och skällde ut mig, jag grät och sa att jag ville behålla det medan han satt där och övertygade mig att jag måste göra abort, till slut gick jag med på det och gjorde en abort, något som hans tjej inte vet om.
När jag fick reda på att han var tillsammans med hans tjej fick jag till slut klarhet i det hela och gjorde slut med honom. Tyvärr var det inte det sista jag såg av honom. Han dök upp på mitt jobb samma dag som jag avslutade det och försökte skälla ut mig. Han ringde och skrev i flera månader, efter jag blockade honom överallt ringde han via sina vänner hela tiden, vi gjorde slut 2019 och det har pågått fram tills december förra året alltså ett år.
Jag hade kommit över honom och skapat mig ett eget liv, jag var lycklig och hittade en fantastisk man som jag fortfarande är tillsammans med.
I december såg han mig i centrum där jag bor och följde efter mig hela vägen hem i ca 15 min. Han ropade på mig och gick bakom mig hela vägen och bad om att få prata med mig. Jag sa att han skulle låta mig vara och att jag ville vara ifred. Han lyssnade inte utan bad om några få min med mig. Jag sa nej men han fortsatte ändå medan vi gick. Han erkände att han varit otrogen mot oss båda och bad om ursäkt. Men jag ville inte lyssna och jag var rädd för mitt liv på riktigt.
Till slut stannade han utanför min lägenhet och jag gick in till min lägenhet. När jag kom in i hallen frågade min rumskompis som också är min bästa vän vad som hade hänt då hon såg att jag inte mådde bra. Då brast det för mig, jag fick en panikångestattack för första gången i mitt liv, jag hyperventilerade och grät samtidigt, lyckligtvis lyckades hon lugna ned mig.
Jag samlade modet till mig några dagar senare och polisanmälde händelsen, jag ansökte även om kontaktförbud då det har pågått i ett år. Kontaktförbudet blev nekad men polisen fortsatte utredningen och jag har fått ett ombud. Får några månader sedan fick jag reda på att det haft förhör med honom och jag har läst det han har sagt, självklart bara en massa lögner. Jag fick också veta att sannolikheten att det skulle gå till rättegång var liten men inte obefintlig, dock hade jag inget hopp om det.
För två månader sedan fick jag reda på att det går till rättegång och att åklagaren har skickat in en stämningsansökan, alltså stämmer jag honom. Vi ska till rättegång i oktober och jag ska inte ljuga och säga att jag inte är rädd. Jag är vettskrämd för hur det ska gå men samtidigt så vet jag att jag gör det rätta och att jag har kvinnor bakom mig och vid min sida.
Jag gör detta för mig, för kvinnor i historien som har upplevt det, för kvinnor som går igenom det idag och för kvinnor som kommer att gå igenom detta. Jag hopppas att min historia kommer att ge hopp och mod till att komma ur det och hitta sin inre styrka.
Tan hand om er tjejer och glöm aldrig ert eget värde!
Puss och kram
