Tankar känslor och funderingar

Hej finisar!

Hoppas allt är bra med er!

Det har blivit ett rejält uppehåll här på bloggen igen. Det tar så lång tid att skriva inlägg, och jag har valt att fokusera mer på minsta och försöka vara mer kontinuerlig på TikTok.

2024 börjar lida mot sitt slut, och det känns som om jag rusat igenom året med andan i halsen. Jag vet att jag sa 2023 att ”hejdå, kom inte tillbaka”, men trots att jag haft massor av roliga stunder och skapat fina minnen under 2024, känner jag ändå att detta året verkligen inte varit mitt år.

Framförallt har det känts stressigt, med mycket press på mig. Tack och lov har jag mina tre små solstrålar som ger mig all motivation och lycka, men det finns mycket jag vill ta tag i och förändra under 2025. Jag hoppas verkligen, verkligen att det blir mitt år!

Jag har jobbat som influencer i 7 år nu. Det har varit otroligt kul, men också oerhört påfrestande. Det är en konstant stress och press man lever med, och det känns ibland som om någon annan har målat upp en bild av mig som att jag ska vara helt perfekt – vilket jag absolut inte är, långt ifrån. Däremot är jag en oerhört känslig och känslosam person, och känslostyrd för den delen.

Det absolut jobbigaste för mig är att förlora människor ur mitt liv.

I början av året gick min morfar bort, och han betydde enormt mycket för mig. Han var min manliga förebild genom livet, och hans bortgång har varit en sorg som varit svår att hantera och något jag har haft svårt att prata om.

Sedan har andra typer av nära relationer brutits upp, och det är så otroligt jobbigt. Det känns fortfarande tungt. Det ligger ett inslaget paket i mitt kontor som ger mig sådan ångest, men jag kan liksom inte göra mig av med det, för det var till en person jag trodde skulle finnas i mitt liv för alltid.

Jag litar på folk och släpper in dem väldigt snabbt om jag gillar dem och känner att vi klickar. Jag har så svårt att förstå varför någon skulle vilja mig illa, utnyttja mig eller trycka på mina svaga punkter. Jag är oerhört godtrogen och fortfarande för naiv, även om jag tycker det har blivit bättre med åren.

Minnen har skapats, och nya minnen kommer att skapas, men just nu känns allt mest jobbigt och rörigt i mitt huvud.

I år kommer jag fira jul utan mina underbara döttrar, och det ger mig brutal ångest. Inget är som det ska utan dem.

Jag vet att jag blivit bättre på att ta vara på livet de veckor jag inte har barnen, men livet är så mycket mer än sociala medier. Många stunder är jobbiga, och jag saknar dem. Det är något jag har accepterat att jag måste leva med.

Just nu är det en extra jobbig period, och då känns det faktiskt skönt att kunna ”fly” till Stockholm.

Kände bara att jag behövde skriva av mig lite.

Puss och kram på er, och ta hand om varandra.