Hej finisar!
Jag mår verkligen inte bra. Min tillvaro i livet är så himla jobbig. Jag blir ledsen och bryter ihop hela tiden, jag får extremt dåligt tålamod och stänger av hela omvärlden.
En sak som att jag måste storhandla han göra min jättestressad så jag får panik typ.
Livet springer ikapp mig. Börjar inse att jag aldrig kommer få det livet jag drömde om med en kärnfamilj. Börjar mer o mer känna en så stark längtan efter en man i mitt liv att leva ihop med.
Alla i min närhet säger att det inte är något man ska stressa fram och att jag ska vara för mig själv men det är det sista jag vill.
Det värsta av allt är att jag saknar min dotter så otroligt mycket. Har börjat gråta varje kväll hon inte är hos mig för jag saknar henne så.
I början när vi precis separerade var ser hemskt för vi separerade precis när min mammaledighet var slut så jag var van att vara med henne varje dag o sekund. Hade varit borta från henne max några timmar till att behöva dela halva av min tid från varje sekund på dygnet.
Sen efter någon månad tyckte jag det var skönt med lite egentid. Typ i 2 veckor kände jag så. Jag hann träffa vänner och annat. Men sen svängde det tillbaka.
Det finns inget verkligen inget jag skulle vilja mer än att vara med min dotter varje dag. Sitter o gråter när jag skriver för jag saknar henne.
Det kanske är as töntigt och jag vet att det är hur många som helst som har delad vårdnad över sina barn och inte är med dem. Men jag klarar det inte.
Jag är stark som tusan, jag och Tindra klarar oss så bra men jag klarar mig inte utan henne. Jag försöker göra saker så jag nästan bränner ut mig när hon inte är med mig. Umgås alltid med folk, gör massor för att typ förtränga bort allt. Men det går inte.
Vet inte hur jag ska hantera mina känslor för att må bra när jag inte är med min dotter. Det är så svårt.
Jag saknar att vara tillsammans med Marcus. Jag vet till 100% att jag aldrig kommer bli kär i han igen. Jag kommer aldrig vilja att vi blir tillsammans. Men jag saknar grejen, att vara med Tindra varje dag, att vara en familj och att inte vara ensam.
Igår och idag har jag mått så dåligt att jag har ignorerat min egen familj. Jag bara stänger av allting.
Hur lär man sig att man aldrig kommer ha sin dotter på heltid. Kan knappt njuta av tiden när jag är med henne för jag vet att jag ska lämna bort henne till Marcus snart.
Har dessutom slarvat massor med jobbet. Ni vet ju hur dåligt jag har uppdaterar på bloggen. Det är för att jag har struntat i det och varit med Tindra istället för att verkligen ta vara på tiden.
Men det är helt slut med detta nu. Min blogg och jobb ska prioriteras. Det enda som motiverar mig förutom Tindra är jobbet. Jag älskar att jobba som influencer.
Folk driver med mig o skämtar om att jag jobbar som influencer men det skiter jag i för jag älskar det jag gör.
Era fina ord och kommentarer o allt betyder ALLT. Folk säger att man inte ska vara så öppen men jag vill vara det med er.
Till och med ni har skrivit att jag ser ledsen ut på bilder. Ni ser det genom sociala medier och allt, det är helt galet. Men som på. Näst senaste bilden på mig o Tindra ser ni hur lycklig jag är.
Blir så arg med för vissa har sagt till mig när jag säger att ” hon ska till Marcus i helgen” bah ” åh vad skönt vad ska du göra då” vet att ingen menar illa men blir så ledsen för jag vill inte lämna bort henne.
Sen så tog det sjukt hårt på mig när det sket sig med dendär killen förut. Har lovat att inte skriva något om han eller så. Men ja jag blev förkrossad.
Nu har jag gråtit massor och det känns bättre! Imorgon kommer Tindra till mig och jag längtar massor.
Det känns som jag har förlorat halva migsjälv och jag vet inte hur jag ska hitta den andra halvan.
Puss och kram!
Så sorgligt det låter. Ledsen för din/er skull!
Ändå blir jag blir nyfiken på vad du menar med ”kär”… Är det viktigt att vara kär hela tiden i ett förhållande? Eller fördjupas det till något annat och går i vågor?
Hoppas du och Marcus kan finna en vänskap och kanske bygga något nytt därifrån. Vem vet, kanske ni hittar tillbaka till varandra…? Ibland tar livet oväntade kringelkrokar! Ibland får man lägga vissa saker bakom sig och börja på något nytt tillsammans!
Önskar er allt gott!
Det kommer bli bra skall du se ❤ är inte heller en person som gillar att leva ensam. Allt kommer bli bra, kämpa på!!
Stor kram!
Fina du! Jag tycker det låter som om du skulle behöva gå och prata med någon. Någon som kan ge dig verktyg att hantera ensamheten och dina känslor. Terapi är sjukt nyttigt och man lär sig mycket om sig själv och varför man gör som man gör. Tänk på det! Kram!
Det är okej att gråta, det är okej att vara förbannad för att det inte blev som du ville. Bara andas lugnt, det jobbiga går över och du kommer inte känna såhär för alltid. Inom sinom tid finner du den rätta och alla bitar faller på plats. Allting har sin mening och det kommer du se sen, då kommer du titta tillbaka på denna tiden som en erfarenhet.
Du är en fantastisk mamma och jag förstår att det gör ont att vara utan Tindra. Tror även detta kommer att bli lättare inom snar framtid. Tycker inte du ska ha skuldkänslor för att du och Marcus ej höll ihop ibland är det bästa för barnet att föräldrarna är sams utan att vara ihop än att ni är ihop för barnets skull men ej kära. Hoppas du förstår vad jag menar haha ? Jag förstår att ni träffades när ni var unga, var ihop i många år. Jag gick nämligen igenom något liknande nyligen. Min pojkvän som jag hade varit ihop i 2,5 år sa att han behövde en paus i november och praktiskt taget dumpade mig. I en månad mådde jag riktigt dåligt och blev grovt deprimerad, det som var skillnaden i vårt fall var att vi båda hade känslor kvar och efter en månad kom han krypandes och ville ha mig. Han sa att han hade gjort sitt livs största misstag och nu är vi fortfarande ihop och förhållandet är bättre än förut. Det jag vill säga är att jag förstår känslan att förlora någon man spenderat så många år med och att den förändringen är jobbig. Det som du måste tänka på är att du kommer att vänja dig vid att inte ha honom eller någon för den delen. Och det är en nyttig erfarenhet. Du bör se filmen How to be single som helt enkelt menar på att det är nödvändigt att vara singel för att finna vilka vi är och bli bekväma i oss själva. <3
Har du hört låten When You Love Someone med James TW? Tror även den kan ge hopp som How to be single filmen.
Kram på er två finisar ❤
Det är okej att gråta, det är okej att vara förbannad för att det inte blev som du ville. Bara andas lugnt, det jobbiga går över och du kommer inte känna såhär för alltid. Inom sinom tid finner du den rätta och alla bitar faller på plats. Allting har sin mening och det kommer du se sen, då kommer du titta tillbaka på denna tiden som en erfarenhet. Du är en fantastisk mamma och jag förstår att det gör ont att vara utan Tindra. Tror även detta kommer att bli lättare inom snar framtid. Tycker inte du ska ha skuldkänslor för att du och Marcus ej höll ihop ibland är det bästa för barnet att föräldrarna är sams utan att vara ihop än att ni är ihop för barnets skull men ej kära. Hoppas du förstår vad jag menar haha 😀
Har du hört låten When You Love Someone med James TW? Tror den kan ge hopp.
Kram på er två <3
Kram?
En nära vän till mig separerade när deras barn var ca 2 år. De kände att de fick stöd i hur de skulle tänka kring separationen och barnet genom att gå i ”familjeterapi”. Kanske skulle kunna vara något att testa? Och det låter ju verkligen som att du skulle behöva träffa en kbt-terapeut angående dina ångestkänslor. Jag fick själv panikångest för ca 1 år sen, och jag försökte oxå fly från de jobbiga känslorna o tankarna.. men till slut går det inte längre. Jag gillar inte att gå till psykolog o prata, prata, prata… men hos kbt-terapeuten fick jag konkreta övningar jag kunde göra när jag kände att en panikångestattack var pågång. Är sååå glad att jag stod på mig o vågade ta hjälp utifrån!
Hoppas att du hittar något sätt som funkar för dig! Du verkar vara en så himla fin o genomgo person, det är så sorgligt att se dig så nedstämd ? styrkekramar till dig ?
Hej på dig- inte lätt de där Linn. Att från att vara tillsammans med Tindra varje dag tills nu att få halva tiden mot innan- de är tyvärr medaljens baksida ?- förmodar att även Marcus känner av liknande känslor av att vara utan Tindra( fast de hjälper ju inte dig). Jag vet att mina vänner som har delad vårdnad om sina barn säger att de var riktigt tufft i början,men att dom efter en tid lärt sig uppskatta sin ensamma tid och att de satsar allt på sina barn dom veckorna dom har dom hos sig. Klart att du måste få vara ledsen,de vore ju konstigt annars,låt de ta sin tid, troligtvis kommer de lätta lite framöver( fast de säkert inte känns så nu). Tycker du är en fin mamma. Va rädd om dig. Kram
Tack ,snällt 🙁