Hej finisar!
Denna helgen har helt ärligt gått så himla sakta.
Har inte haft flickorna hemma så har varit så tomt och tyst.
Jag och Simon har träffat lite vänner i helgen. I fredags kväll åkte vi hem till Moa och Eddie och åt massor med sushi! Så mysigt. Slutade med att vi alla låg o soffan och höll på att somna så då var det tags att åka hem, haha.
Sedan på lördagen hade vi Josefin och Kevin över och så lilla Theo! Så trevligt det med. Vi åt middag, Simon lagade med både för och varmrätt och jag fixade lite frukt som efterrätt hehe.
Theo blev helt till sig när han såg vår robotdammsugare, haha. Sötaste jag sätt på länge. Gud vad han lekte med den, han trodde det var ett monster, haha.
Annars har Simon haft träning och match varje dag med. Igår kom han hem med sprucket ögonbryn och fick åka till akuten. Tur att det inte var värre än så men jag blev så rädd och sa åt han att lägga av med hockey på en gång, men det skulle väl aldrig hända.
Visst för jag stöttar mina barn oavsett vad de vill gå på för aktiviter när de blir äldre men hoppas verkligen inte på hockey. Fy vad läskig och farlig sport. Mamma hjärtat klarar inte av.
Igår kväll bakade jag även lite bullar. Tror tjejerna kommer bli så glada när de kommer hem i eftermiddag, hehe. Är ju kanelbullens dag idag faktiskt.
Nu ska jag arbeta vidare så mycket jag bara kan.
Puss och kram !
Jag förstår att du blev rädd, men tänk på att för en idrottare som hållit på med sin sport länge är det en del av deras identitet. Många idrottare vet inte riktigt vem dem är utan sin idrott för det är en sådan stor del av ens liv. Därför måste beslut om att sluta med en sport komma från idrottaren själv och aldrig att man känner sig tvingad av någon annan. Man behöver det avslut av sin sport som man själv önskar, annars sitter det i länge. Som sagt, jag förstår att det är för att du är rädd om honom, men en idrottare behöver ta beslut om att sluta själv när de är redo för det och inte ha någon som vill tvinga en bort ifrån ens sport.