Tiingelinn – Linn Andersson

Hej finisar!

Hoppas allt är bra med er!

Nu tänkte jag försöka öppna upp mig för er vilket är väldigt läskigt på sociala medier. Bland 10.000 snälla meddelanden finns allt ett elakt. Varför är det alltid så, att det elaka känns mest, bland så många fina.

Jag känner en tacksamhet varje dag till er som följer mig, stöttar mig och läser på min blogg och instagram. Man kanske inte tror det men varje liten kommentar läser jag, jag försöker verkligen svara på alla men ibland räcker inte tiden till. Att någon tar sig tid att dela med sig av tips, tankar eller bara en fin komplimang är så otroligt fint.

När jag började blogga var jag så himla ung, jag tänkte inte så mycket jag bara körde för det var kul. Bloggen blev som en öppen dagbok.

När jag blev gravid växte allting väldigt snabbt. Jag var öppen med att jag som 18 årig tillsammans med min partner planerade ett barn. Jobbade extra samtidigt som jag gick i gymnasiet för att tjäna pengar och ha råd. Jag delade bara med mig av mitt liv och hur jag ville leva. Redan där hade folk åsikter men jag bara körde på.

Sedan efter unga mammor exploderade det ju. Ni har blivit fler och fler som hittat in till mitt konto. Det är så roligt och jag älskar det verkligen.

En sak ni ska veta är att jag har lärt mig allting själv. Jag kommer inte från någon känd eller rik familj, jag gick estetiska programmet på gymnasiet och efter det har jag bara gått en florist utbildning.

Nu efter 7 år i branchen har jag verkligen lärt mig så himla mycket. Jag har gjort bort mig, gjort misstag, tackat ja till samarbeten jag ALDRIG skulle gjort idag, blivit lurad, träffat på falska människor och gud vet allt. Men jag har också utvecklats enormt, och gör hela tiden, blivit så mycket mer medveten, fått möjligheter jag kommer vara tacksam för resten av mitt liv, träffat människor jag idag inte skulle vilja leva utan.

Jag har byggt upp ett företag kring något jag älskar att göra.

Att jobba med något man tycker är kul är verkligen något jag önskar alla. Det gör livet så mycket roligare och som sagt, jag är så tacksam.

Mitt huvudfokus har alltid varit att dela med mig av mitt liv och den jag är. Min familj, det jag brinner och lever för.

Något jag tror många glömmer bort är att ett instagram konto inte är en människa. Nu handlar min instagram om mig och mitt liv men jag är inte min instagram.

Det man ser är små glimtar från livet. Jag delar inte med mig när jag är ledsen, när jag gråter och det känns som att tårarna aldrig ska ta slut, Det finns så många saker som händer i mitt liv så ni skulle bara veta, haha. Jag delar ju med mig av en liten bråkdel, oftast höjdpunkterna i min vardag men som ni vet har jag tre barn och lever ett familjeliv med allt vad det innebär.

Läsa godnattsagor för alla tre, sjunga godnatt sång, finnas där, laga middagar, städa, tvätta. Allt sådant smått smått smått som aldrig syns. När jag är med barnen tar dem som ni säkert förstår massor med tid, då har jag svårare att uppdatera på bloggen, storys, eller över huvud taget.

Tindra börjar också bli stor och lilla Belle är fortfarande liten och så har vi Juvelia i mitten som behöver mycket kärlek. Det viktigaste för mig är alltid att mina tjejer ska må bra, sedan kommer jag.

Men under detta året har det hänt så mycket saker som bara mina närmsta vet om. Roliga, hemska och allt där mellan.

Jag är bara en helt vanlig 26 årig tjej med lika mycket tankar som vilken tjej som helst, och dessutom mamma på det. Det är kanske lätt att glömma bort.

Jag vet inte helt vad jag vill säga med detta inlägget men från början var bloggen en plats där jag bara kunde få skriva av mig och nu blev det ett sådant inlägg.

Puss och kram