Tiingelinn – Linn Andersson

Hej finisar!

Åh nu har jag sovit lite som jag har gjort varje dag efter skolan den här veckan. Så trött, hehe.

Är sådan sjukt hög press på oss alla och jag är ju expert på att kritisera mig själv. Som gravid är jag inte samma person, eller jo det är klart jag är men mina förutsättningar är annorlunda.

Jag är van att orka, jag är van att knappt äta, stressa och klara av vidriga lukter, att hålla tillbaka känslorna.Men mina förutsättningar är annorlunda nu när hormonerna hoppar hej vilt. Mens humör är iiingenting mot detta, tro mig!

Min barnmorska tyckte jag kunde sjukskriva mig tills musikteatern är över men det skulle aldrig hända för jag brinner ju för detta.

Är såå skönt att vissa av mina lärare har så bra förstående och verkligen peppar. Samma med vänner idag har jag fått höra att jag är duktig som klarar av detta. Trots att jag inte kan bära runt tunga grejor, springa och hoppa hela tiden och att jag medan de bar tunga grejor var på ultraljud för att se om mitt barn mådde bra.

Jag är liksom super ambitiös, låter som jag skryter nu men de är inte meningen alls. Men gör alltid allt, va aldrig borta från skolan osv. Nu kan jag inte leva upp till dessa kvar längre.

Jag kommer förställa lämna in allt i tid, jag kommer vara med i mina 12 av 22 scener i teatern, jag kommer sjunga min låt som jag skrev klart texten på igår och kan utantill nu, jag kommer göra allt men det tänker jag vara sjukt stolt över med för det är inte många som skulle klara det.

Jag älskar musikteatern och tänker njuta av tiden som är kvar och sluta stressa och pressas av alla krav.

Puss och kram!