Hej finisar!
Hur gör man egentligen när man ska lära sig något man inte vill lära sig? Jag är en person som verkligen älskar att ha människor omkring mig. Älskar att umgås flera stycken, älskar att umgås med vänner, min mamma och syster, familj och släkt med killen jag gillar och inte mist men allra mest Tindra.
Jag kan tycka det är skönt att vara ensam ibland. När jag jobbar vill jag vara ensam och ifred. Då jobbar jag som bäst och idéerna bara sprudlar ur mig, jag är effektiv och kör på, jag får absolut inte blir störd!
På kvällen springer dock dunder känslan av ensamhet på mig. Jag hatar att laga mat till bara mig själv, jag hatar att äta ensam, jag hatar att lägga mig ensam och jag hatar att sova ensam. Jag har alltid varit sådan. När jag bodde hemma sov alltid jag och min lillasyster ihop. Vi hade myskvällar varje kväll, kollade serie tillsammans och så vidare.
Jag är en sällskapssjuk människa. Jag tröttnar dock aldrig på mina nära och kära på det sättet heller. Skulle lätt kunna bo med en kompis tillexempel. Min dröm vore att ha en bästis som är min granne.
Idag när jag satt och åt mat ville jag typ släcka för känns som det är himla bra insyn till grannhuset mitt emot. Tänker typ ” tänk om någon ser hur tragisk jag är som sitter och äter mat själv klockan halv 7 på kvällen” vad är det för tänk jag har liksom…
Måste man lära sig saker man inte vill lära sig? Jag kan vara ensam, men jag föredrar det inte!
De personerna som står mig nära vill jag verkligen träffa hela tiden. Jag älskar ju att både hitta på saker men även att bara umgås med någon i form av att man sitter i ett varit hörn med sin telefon och bara tar det lugnt för att sedan börja prata om allt och inget. Finns det någon som kan relatera?
Favis tröjan ! 
Blir så glad av att vakna och se denna fina tavla! 
Puss och kram !
