Hej på er fina ni!
I det här inlägget tänkte jag skriva lite mer ingående om kejsarsnitt, min egna upplevelse, varför jag gjorde kejsarsnitt och ge lite pepp till andra som ska snittas eller går i tankarna om att vilja snittas.
Du är inte sämre för att du föder med snitt!
Det första jag vill säga är att man är en precis lika fantastisk och bra mamma om man föder med kejsarsnitt som vaginalt. Vet inte hur många gånger jag fått frågan ” Varför gjorde du kejsarsnitt?” ” Vågade du inte föda? ” ”Nästa gång rekommenderar jag vaginal förlossning det är en sådan magisk känsla att ha fött barnet själv” ” Ångrar du att du inte födde Tindra?” osv osv osv. Listan kan göras lång.
Det gjorde så ont i mig att höra dessa ord! Så fruktansvärt ont. Som nybliven mamma har man massor av hormoner, känslor och annat att tänka på än att man är en usel mamma och har missat hela upplevelsen med att skaffa barn. Helt ärligt, är det så viktigt hur barnet kommer till än? Om det är med kejsarsnitt, vaginal förlossning, adoption? Är inte det viktiga allting sen! Knyta ann, ge barnet en fantastiskt uppfostran osv?
Varför gjorde jag kejsarsnitt?
För mig fanns det inget val. Till alla som frågar så gör det lite extra ont då jag hade en önskan om att föda vaginalt. Nu i efterhand bryr jag mig inte alls hur Tindra kom ut ur min kropp, men just då blev jag lite ledsen.
I vecka 36 i min graviditet med Tindra så gjorde vi ett tillväxt ultrajud då hon uppskattades som 20% mindre i magen. På det ultraljudet upptäckte de att hon låg i säte! ( Det betyder att hon låg med rumpan neråt istället för huvudet) . Samma dag bara någon timme senare fick jag göra ett vändningsförsök. För mig var vändningsförsöket bland det smärtsammaste jag varit med om. Jag fick valet att göra det eller planera in snitt direkt men jag valde att försöka göra ett vändningsförsök. Det misslyckades, Tindra ville inte ända sig minsann. Då planerades det in ett snitt. Tindra var beräknad 21/9-17 och fick tid för planerat kejsarsnitt den 11/9-17.
Men redan då så hade jag en bestämd dotter i magen. Hon ville minsann inte vänta till den 11/9! Den 4/9 vaknade jag på natten runt 01 av att vattnet hade gått. Reste mig upp och det forsade ut över hela golvet. Stoppade in en handduk mellan benen och ringde förlossningen. Jag sa bara ” Mitt vatten har gått men jag har inga värkar”. De sa då att jag kunde vänta hemma ett tag. Gick runt lite i lägenheten och började känna värkar. Sedan ringde jag in igen och sa ” Juste mitt barn ligger i säte jag har planerat snitt om 2 veckor” Då fick vi åka in direkt.
Väl inne på förlossningen gav de mig 4 eller 5 sprutor som skulle få värkarna att avta. jag bara grät och inget hände.Jag låg där med värkarna, fick lustgas som jag aldrig hann fatta hur man skulle använda och tillslut ringde de in jouren. Kommer så väl ihåg att de sa till mig ” Det är söndag och det är natt” . Att de hade lite personal då liksom. Jag bara låg där och kände att ” jaha osis att mitt barn vill ut nu då”. Men när jouren väl kom in gick det fort. Jag fick då ett akut kejsarsnitt. De satte kateter och massor av andra slangar, gav ryggmärgsbedövning och allt sådant. Sedan åkte vi ner till operationen. Väl där gick det otroligt fort. Tror hela förloppet tog ca 10-15 minuter.
Var så bedövad, kände inte någonting alls. Jag var vaken hela tiden. Någon minut innan hon var ute så frågade jag ” När ska ni börja”. En av alla läkare och barnmorskor, kirurger osv skrattade till och sa ” Vi är snart klara”. De hade nämligen känt på magen innan och frågat ” Känns det här? ” flera gånger för att se att jag var helt bedövad, vilket jag verkligen var. Jag kände ingen smärta alls under snittet.
Efter att barnet kommit ut
Det många inte pratar om är vad som händer efter att barnet har kommit ut. När snittet var klart höll de upp Tindra max 5 sekunder och sedan sprang de iväg med henne och hennes pappa fick följa med. Jag hörde henne skrika i ett rum i närheten där hon undersöktes. Jag minns att jag tänkte det är mitt barn som låter där borta.
Kände mig så ensam när jag syddes igen. Blir det kejsarsnitt igen hoppas jag på att kunna ha med mig en till person förutom Gabriel. Någon som kan stanna med mig. Efter att jag sytts igen skulle jag ligga 3 timmar helt ensam på uppvaket. Låg och grät och ville till mitt barn! Tillslut kom de ner med Tindra till mig. Då fick jag verkligen dunder känslan av lycka som exploderade. Bara grät och grät, var det vackraste mina ögon skådat, så perfekt på alla sätt. Så fort jag fick henne mot min hud började hon söka sig efter bröstet. Känns så himla otroligt. Började amma henne direkt. Låg och tittade på hennes näsa när hon andades och hennes lilla mun som snuttade på mitt bröst, så himla liten och perfekt.
Sedan den dagen har jag älskat henne ovillkorligt.
Läkningstiden efteråt
Efteråt då, det första jag reagerade på var när jag fortfarande var bedövad och helt förlamad i benen och allt kom det 2 st och skulle byta blöja på mig. Gud vad jobbigt det var. Kändes förnedrande. De lyfte upp benen och torkade och jag förstod ingeting. Jag trodde inte att man skulle få avslaget när man gjort kejsarsnitt. Tänkte att de tar ut moderkakan ( vilket de gör) och att allt blod tas bort vid snittet. Men gud nej, man har ju samma avslag som alla.
Sedan när känseln kom tillbaka hade jag så ont! Kunde inte gå eller ens ställa mig upp på 2 dygn. Sedan blev det bättre men gjorde hemskt ont.
Det gick över på mig efter ca 4 -5 dagar men hade ont när jag skattade/ nös i säkert en månad. Blev så arg om någon fick mig till att skratta för gjorde så fruktansvärt ont.
Efter ca 2 veckor så började jag kunna leva som vanligt, gå promenader och så men inte anstränga mig. På 3 månader fick jag inte bära eller lyfta något som var tyngre än Tindra. Så läk tiden påverkar ju än mer mot om man fött vaginalt utan komplikationer. Man blir mer begränsad med det där att inte lyfta tungt osv.
Kejsarsnittet 2,5 år senare
Nu ser mitt snitt ut som på bilden nedan. Är ett rött sträck som oftast sitter under troskanten om man inte har låga trosor. Dock är jag så stolt över mitt ärr! Har det istället för att tatuera in Tindras födelsedatum. Mitt ärr är min tatuering som står för Tindras födelse. Är otroligt stolt över det. Har faktiskt aldrig stört mig alls. Alla som säger att ” Vad jobbigt jag vill inte ha ett ärr” förstår jag mig inte på! Skäms inte ett dugg!
Kan dock berätta att jag inte har någon känsel på ärret och på vissa punkter runt om. Det hade jag ingen aning om men den kom aldrig tillbaka där. Är nerver som gått av. Inget som stör mig alls till vardags men pillar man känner jag ingeting.
Kejsarsnitt när man blir gravid igen
Flera har även frågat om jag känner något där nu när jag är gravid. Är ju i vecka 23 nu, tror jag, haha. Hade sådan koll sist på exakt dag och allt nu är jag hela tiden så upptagen av livet så jag har liksom inte tid att ens tänka på det. Hur som helst, känner ingeting, inte att det sträcks ut, att det spänner, ingeting, Är som det inte fanns.
Vet att vissa säger att det rekommenderas att inte bli gravid igen för tätt efter, har ingen koll på sådant. Jag blev ju gravid igen när Tindra var 2 år och någon månad ungefär, för mig har det inte varit några konstigheter alls.
Har ni frågor om kejsarsnitt eller så är det bara att kommentera så ska jag svara så gott jag kan! Kom ihåg, inget är fel, vill ni göra kejsarsnitt så kräv det och känn er inte sämre! Låt inge döma eller påverka er!
Vad man än gör som mamma kommer man alltid bli ifrågasatt, ammar man är man äcklig och flaskmatar man är man en dålig mamma.. ( Inget ut av det men folk har sina åsikter om allt) . Du blir en bra mamma hur du än föder, är inte där vikten i föräldraskapet ligger.
Puss och kram på er !
Hej
Jag har 5 döttrar och fött 2 vanligt och 3 med snitt, och ingen av förlossningarna va den andra lik.
Första förlossningen tog 12 timmar och va normalt som dom sa.
Andra gången hann jag vara på usö 11 minuter innan det va klart och alla sa men gud vad skönt att det gick så fort…. Men nej det vart panik för mig och jag fick förlossnings depression.
Så när jag skulle få mitt tredje vart det planerat kejsarsnitt och jag mådde efteråt typ som dig.
Fjärde gången vart det oxå planerat kejsarsnitt och jag var på benen mycket snabbare denna gång skönt tyckte jag och jag var klar med barn nu ? trodde jag.
Vart gravid igen och nu kunde jag inte välja annat än snitt, för om man gjort två snitt får man inte föda vaginalt igen, iallafall va det så på usö.
Vill inte skrämma någon nu men det va det värsta jag varit med om.
Dom förberedde som vanligt med infarter kateter och la ryggbedövningen, la mig till rätta och började, dom 2 första minuterna gick bra sen känner jag ALLT… Vart total panik jag kände ända upp i armarna när dom skar i mig, dom tillkalla specialister och söver mig och jag har fått berättat för mig i efterhand att när dom fick ut min bebis att jag höll på att dö. Dom opererade mig i 4 timmar för alla sammansättningar hade trasslat ihop mina tarmar efter dom andra snitten plus att jag sterelisersde mig samtidigt.
Jag har i dag levt med kronisk smärta i 9 år och genomgått 3 operationer och har flera framför mig. Äter stark medicin för att kunna stå på benen varje dag.
Så jag har verkligen upplevt olika förlossningar och jag skulle göra om det för jag älskar mina tjejer.
Men jag kanske hade valt lite annorlunda om jag vetat vilka problem jag skulle få. Och läkarna har sagt att jag haft extrem otur så det är ju inte vanligt att det blir som för mig.
Vet en som gjort 6 snitt och hon mår hur bra som helst.
Har iallafall alltid känt en stor förälskelse direkt till mina barn, hur än dom kom ut ur mig ❤️
Åh stort tack för detta inlägg!! Jag ska göra mitt första kejsarsnitt den 1 april nu med andra barnet. Detta pga önskemål då min första förlossning ( vaginal) var väldigt traumatisk och gjorde mig förlossningsrädd. Jag är så säker på att detta är rätt men ändå skönt läsa andras upplevelser. Mest nervös för återhämtningen så jag har en dotter på 20 månader:/
Kan dock säga att jag kunde inte heller gå på två dygn efter min vaginala förlossning. Så alla förlossningar är individuella, jag hoppas naturligtvis du får en fin upplevelse om det blir vaginalt för dig denna gång❣️ Menar bara att många förskönar å och tror det är ” lätt” för att kroppen är gjord. Men många har fruktansvärda förlossningar med långa återhämtningar. Som du skriver, man är inte en sämre mamma oavsett hur barnet kommer. Tavk för ditt inlägg och all lycka till er med lillasyster?
Födde mitt andra barn med akut kejsarsnitt för drygt 1,5 år sedan och har också känselbortfall runt ärret. Trodde känseln skulle komma tillbaka men eftersom du upplever detsamma kanske den inte gör det…
Timmarna på uppvaket utan bebis va olidligt långa!!!
Jag hade två personer med mig till förlossningen men bara en fick följa med till operation.
Hej
Jag har fött tre barn med kejsarsnitt. De två fösta låg i säte men den sista låg med huvudet rätt, men då var det aldrig tal om vaginal förlossning. Jag skulle göra vändnings försök första gången men det avbröts pga att bebisen bedömdes vara tillväxthämmad.
Det har väl hänt att jag har tänkt att jag har missat något eftersom att jag inte har fött mina barn vaginalt, men för det mesta tänker jag att det spelar ingen som helst roll!
Men med tiden efter vet jag i alla fall en sak. Det är viktigt att komma igång och röra på sig så fort man bara kan! Första gången låg jag med kateter i ett dygn och åkte rullstol dagen efter det. Det tog flera veckor att komma igång. Andra gången var jag uppe och gick tidigare, och återhämtning gick mycket fortare. Tredje gången, vis av erfarenhet var jag uppe och gick tom tidigare än vad barnmorskorna trodde var möjligt( med gåbord) och då hade jag egentligen inga problem alls att röra mig efter bara någon dag. Sen har jag såklart haft lite ont, men det glömmer man fort! Så jag är stolt bärare av tre snitt❤️ Lycka till
Jag har inga barn själv, men däremot har min mamma haft både ett akut kejsarsnitt då moderkakan lossnade 2 månader för tidigt med första (min bror) och sen vaginalt med andra (mig). Jag har frågat vilket hon skulle säga var bäst eftersom hon fått båda, men hon sade att det går inte att avgöra. Snittet gjorde inte ont där och då, men hon hade med lite ont efteråt som varade i en längre period än om hon då jämförde med vaginalt som var smärtsamt där och då men släppte rätt så när det var klart. Så hon har sagt att hon kan inte säga vad som var ”bäst”, och det kan jag tycka är lite intressant. Det visar ungefär på att det finns inget sätt som är bättre än det andra, båda har sina fördelar. Och inte skulle det väl vara fel om man nu är rädd för att föda vaginalt? Det är som du säger, inte det som bestämmer hur bra förälder man är när barnet väl är ute.
Ja alla har sin upplevelse av förlossning och varje leder fram till mötet med sitt barn…
jag hade en ovanlig första förlossning bara lite molverk när ja kom in till förlossningen med första barnet o man ville skicka hem mig efter värkkontroll där man då såg hur svaga Värkar var men regelbundna. Ja bad dem ändå kolla innan jag skulle bli hemskickad pga lång resväg, då var jag nästan redo att krysta vilket va en chock för mig o dom, jag kände inga krystvärkar men fick lära mig hur jag skulle göra. Varför det var så vet jag inte. När jag berättade det blev jag av andra avsnäst att den förlossningen ville man inte höra om. När ja fick andra barnet va det en annan historia allt va en enda lång värk från 0-100 i nästan 4 h till barnet var ute och jag var inte närvarande helt borta av smärta, va knappt ja kunde andas eller röra mig. Den förlossningen va helt ok att dela med sig av däremot…. för den var inte taskig mot andra att berätta om då vilket min första va fick ja höra för ont det skulle man minsann ha
Jag födde med kejsarsnitt för 4 månader sen och är nu gravid igen (för snabbt egentligen så måste föda med kejsarsnitt igen) men jag är super nöjd med hela upplevelsen 🙂 en förlossning är en förlossning oavsett om de är via KS eller vaginalt ☺️ Jag hade dock tur med allt efter för jag va på benen redan samma dag och klarade mig mer än väl på bara Alvedon men de är ju jätte individuellt ☺️ Kram på dig
Varför springer de iväg med barnet efter att bebisen fötts? Och varför låg du i 3 timmar ensam på uppvaket när du redan var vaken och hade fått lokalbedövning..? 🙁
För mig va snittet det bästa på hela förlossning, Vet att jag oxå frågade när dem skulle börja, men då va dem typ klara :p Dock verkar min återhämtning gått bättre och snabbare men alla är vi olika 🙂 Nu har det gått 3 månader och jag är stolt över snittet men har lite ångest över bristningar.
Är härligt att du delar med dej 🙂
Du skriver att du aldrig stört dig på Äret, men jag minns från första säsongen du medverkade i, i unga mammor. Då sa du tvärtom, att du inte var bekväm i ditt ärr.
Åh det minns jag inte själv. Gud har inte sätt unga mammor själv. Men när du skriver det så gissar jag på att det var pga folks dömande. Inte att jag tyckte ärret var fult utan mer för satt folk var dryga och la dessa kommentarer om att jag inte klarade av att föda barn osv när de såg ärret. Det var otroligt jobbigt i början, att folk påpekade ärret liksom.
Kram på dig, måste nästan titta själv nu.
Så fint att du delar med dig! <3
Tack så jättemycket, hoppas jag kan hjälpa andra där ute. Kram