Hej på er !
Hoppas allt är bra med er!
Det är många som frågar hur det är att vara ensam med tre barn och alltså, det funkar bra. Det är minst sagt intensivt många gångar med tre små viljor och alla tre är ändå ganska små. Tindra är 6 år, Juvelia 3 och Belle 1,5. Oftast rullar allting på bra, vi har mycket rutiner för att få vardagen att gå ihop. Jag försöker planera mina handlingar och beställa online så det bara är att hämta ut en påse med allt, så smidigt. Det är ett litet projekt att handla med tre barn ,hehe.
Denhär veckan har jag dock känt mig som en dålig, oengagerad mamma. Både Tindra och Juvelia hade föräldramöte på sin förskola och skola. När Tindras bar hade även min mamma föräldramöte på sitt jobb och kunde därför inte vara barnvakt. När Juvelias bar hade min mamma blivit sjuk, hon är verkligen nästan aldrig det.
I dessa situationer känner jag verkligen att jag saknar en partner. Det är omöjligt för mig att kunna gå på tex dessa föräldramöten när jag är ensam med alla kids. Frågade verkligen alla jag känner som skulle kunna vara med barnen men ingen kunde. Hade man haft en partner hade ju han kunnat vara hemma med familjen.
Finns såklart fler situationer, men just med detta blev det så påtagligt och jag kände mig hjälplös och värdelös.
Puss och kram på er
Kära Linn, jag får inte ihop det att gå på föräldramöten jämt trots att vi är två. Livet kommer emellan
Dom har väl pappor…? Inget elakt menat! Bara menar att det ju finns pappor som också kan ta ansvar.
Inget illa menat men flickorna har ju en pappa med.så även om det är din barnvecka borde väl ni som föräldrar kunna vara flexibla.
Vill bara säga att du är inte en värdelös mamma för att du inte kunde gå på mötena. Livet händer, vare sig du är ensamstående eller sambo, så kommer det alltid någon gång kärva till sig.
Men jag förstår din känsla.
Men det viktigaste är att din vilja att faktiskt gå på mötena.
Jag har alltid varit själv med mina pojkar, Jag pusslade och släpade med mig pojkarna på deras alla träningar mm.
Men det jag lade märke till var att så många föräldrar helt enkelt struntade i att gå på föräldramöten, träningar o matcher. Trots jag till hundra procent visste att de hade möjlighet.
Det gör så ont i mig!
Så med det sagt, det viktigaste är inte att närvara vid alla, utan viljan att närvara!
Viljan att vara engagerad i allt kring sina barn är det viktigaste.
O det gör du så bra!!