Tiingelinn – Linn Andersson

Kontrasterna i livet

Hej finisar!

 

Hoppas allt är jättebra med er! Atm ligger jag och bloggar från sängen i min randiga Polarn o pyret pyjamas, äter lite honungsmelon, vindruvor och sura gröna äpplen.

Förra veckan var det luncher på stan, shoppingrunda på NK och event på schemat och denna veckan har bestått av 3 dagars vab av lilla Belle. Nu är hon helt frisk och ska tillbaka till förskolan imorgon.

Jag har varit så otroligt trött idag, vet inte vad det är men hoppas verkligen inte att jag håller på att bli sjuk.

Är så, så mysigt att ha tjejerna hemma igen. Jag känner verkligen att detta med att resa till Stockholm när jag inte är med barnen ger mig så himla mycket. Det gör verkligen livet roligt utan dem. Hade jag fått välja hade jag haft mina barn på heltid och i flera år har jag försökt hitta sätt att uppskatta min ensamhet.

Alla som känner mig vet om detta. Jag förstår inte riktigt varför man ska lära sig att uppskatta att vara ensam, eller jo jag förstår väl, men tycker inte det är kul och blir omotiverad att lära mig, haha. Mitt resonemang mot detta är att ”människor är flockdjur” vi ska vilja umgås tillsammans.

Hur som helst, en av de vanligaste frågorna jag får på instagram är just hur jag överlever att vara utan barnen. Det har varit hemskt i alla år. Det finns dagar som jag blir jätteledsen över detta men jag har accepterat att det är så livet ser ut nu.

Att faktiskt börja göra saker för mig själv har varit så utvecklande och får mig att växa som människa. Hitta på saker, ha kul och inte sitta hemma i mitt tomma hus. Har även varit singel i snart ett år nu som jag vet inte är någon tid alls men för mig känns det jäääättelänge, haha.

Prio får mig är inte att kasta mig in i en relation utan att hitta en perfekt relation och lära känna personen ordentligt  först, annars så klarar jag mig faktiskt ensam.

Tror allt detta handlar både om mognad och ålder men även livserfarenhet, allting går väl lite hand i handsken tänker jag.

 

Här kommer lite bilder från förra veckan samt denna.

 

Middag hos Lydia och Magnus. 

Vabba en sjuk liten Belle

Ett fint men lite sorgligt citat i en lekpark. Något att tänka på.

Tror att jag faktiskt skrattar ganska ofta, i alla fall i rätt umgänge. 

Puss och kram

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentera (0)

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats