Tiingelinn – Linn Andersson

Hej finisar!

Vet att det för väldigt många är ett känsligt ämne med bristningar. Många Gravida mår jättedåligt över just det, vill absolut inte visa sin gravida kropp och känner skam. Det gör mig så himla ledsen. Har alltid sagt att bristningar är tigerränder på en riktig tigerhona. Eller se det som tatueringar som bevisar att man burit ett barn.

Jag själv fick inte en enda bristning min första graviditet med Tindra. Däremot ett ärr från kejsarsnittet. Med Juvelia fick jag en liten bristning någon dag innan hon föddes, såg et kändes nästan som et var ” meningen” att jag skulle få den.

Denna gången har jag har jag fått lite mer. Syns på bilderna här. Jag ska erkänna att jag blev så ledsen när jag såg detta. Dels är det som små hål över naveln, ser ut som jag haft navelpiercing vilket jag aldrig har men även de de vanliga klassiska bristningarna på sidan av magen.

Är lätt att säga till andra att man är fin som man är, att det är vackert och ett tecken på något fantastiskt man gjort. Men när man får det själv är det något annat. Är alltid lätt att säga till andra hur de ska göra, eller tänka, eller vara starka men annorlunda när det kommer till sig själv.

Men blir verkligen så peppad och inser att ” Fan det är fler som får än inte får bristningar”. Är så sjukt hur det är uppmålat att detta skulle vara något fult. Vi alla ser olika ut och det vore nästan konstigt om man inte ser några tecken på kroppen efter att ha burit barn. Det är verkligen en sjuk sak våra kvinnokroppar tar sig an!

Här kommer några bilder Art by Amanda Rosen tagit på min kropp.

Hoppas detta inlägg och dessa väldigt bokstavligen nakna bilder kan peppa er andra gravida! Ni ÄR drottningar!

Puss och kram